Söderslätt är gult!

Det är så härligt att springa nu när vintern är över och Söderslätt visar sin bästa sida! Rapsfälten lyser gult och det luktar vår över slätten. Kroppen verkar också fungera bra efter Köpenhamn Marathon som slet sådär lagom som jag hoppats på. Jag ville verkligen inte köra för hårt och jag tror det här "långpasset" kommer göra mig gott nu när sommaren kommer där jag kryddat med lite tävlingar igen.

Jag vet inte mycket om min form men den 15:e juni kommer jag springa Malmömilen och den 29:e juni blir det Kalmar Halvmarathon. På båda loppen kommer jag satsa och ge allt för att se var jag ligger på dom olika distanserna. Jag kommer också försöka träna lite mer målinriktat nu när det är så skönt att springa så kanske jag kan pricka in en liten formtopp framåt slutet på sommaren då det dyker upp fler tävlingar. Vi får se vad som händer....

Enkät

Nästa vecka är det ms-dagen och det händer saker inne på jagharms.se där jag tillsammans med några andra ms-patienter och NHR jobbar på inför dagen. Det ligger nu en enkät uppe som vi hade varit väldigt tacksamma om ni med ms skulle vilja svara på. Håll gärna koll på sidan framöver för det kommer lite nytt då och då och även jag själv har skrivit lite saker som jag hoppas ska kunna hjälpa till att påverka. Var gärna med och stötta oss genom att registrera er på sidan så får ni löpande information om vad just ni kan göra för att påverka. Tack på förhand!

Köpenhamn Marathon - by the book!

Jag började morgonen ganska avslappnat med en lätt frukost samtidigt som jag fyllde i mina krämpor bak på nummerlappen ifall jag skulle däcka någonstans längs banan. Det är alltid en skön känsla att fylla i att jag har MS bak på nummerlappen till ett marathon. Den sitter där sedan hela vägen in i mål som min lilla hemlighet längs banan och påminner mig om varför jag springer och vem som bestämmer över min kropp! Dock var jag nog lite väl avslappnad på morgonen för jag höll på att dra på mig mina långa innebandystrumpor istället för mina kompressionsstrumpor men det löste sig...

Planen för dagen var att springa maran ihop med två vänner som hade sub3:30 som mål vilket passade mig perfekt. Vi ställde upp mellan 3:20 och 3:30 farthållarna med mål att försöka ligga där så länge det gick vilket skulle ge oss ett tempo runt 4:50min/km.

Det var grym stämning när starten gick och jag kände på mig att det skulle bli en riktigt bra dag. Att springa en mara utan press har jag aldrig gjort innan och jag såg verkligen fram emot att bara få njuta av stämningen och löpningen. Kameran fick också hänga med!

Kroppen är fortfarande inte den bästa men detta tempo hade jag på känn att det skulle passa mig bra med tanke på omständigheterna. Benen blir fort tunga för mig och redan efter 5km kom den lätta blykänslan i benen. Min erfarenhet sig mig att det inte blir mycket värre och jag har lärt mig hantera det efter några månader men samma symptom.

Det blev heller inte värre men det började regna för fullt vilket jag inte räknat med. Till en början var det mest skönt men sedan var det bara att acceptera att detta skulle bli en blöt mara. Danskarna var tappra och fortsatte heja på längs banan, jag tror dom var lite euforiska efter gårdagens vinst i schlagern.

Vi krigade på fint i planerat tempo och kilometerna rullade på fort medan vi pratade lite längs vägen. Vips hade vi sprungit halvvägs och vi var väldigt nöjda med första halvan.

Strax efter halva loppet blev regnet ännu värre men det gjorde inte mig mycket för jag njöt fortfarande av löpningen och att få springa en mara utan press. Kroppen var också med mig fullt ut förutom det där blyet i benen men det var fortfarande inte värre än vid 5km.

Vi 27km fick tyvärr en av mina vänner kramp och fick släppa av på tempot. Vi hade en deal redan innan loppet att vi skulle bryta upp ifall vi skulle få problem och så fick det tyvärr bli. Jag peppade honom med att han fortfarande hade ett fint pers på gång om han bara kunde släppa lite på tempot och hitta flytet igen.

Lite senare bröt jag även med min andra vän då jag hade problem att hålla samma tempo som honom. Jag hade hittat ett skönt flyt och kunde inte riktigt sakta ner för då blev det jobbigare för mig vilket gjorde att jag började dra ifrån lite. Min vän som också är en klubbkompis hade dock koll på läget och jag kände på mig att han skulle fixa 3:30 ändå.

Långa poliser i Köpenhamn!

Jag fortsatte njuta av löpningen fullt ut och det blev aldrig riktigt jobbigt. Jag gjorde high-fives med barn längs banan och vinkade glatt åt alla som hejade på i regnet. Publiken är verkligen fantastisk i Köpenhamn och mina föräldrar var också på plats för att heja på. Det är just stämningen längs den här banan som gör att jag gärna vill springa det här loppet även om jag inte var i bästa formen just i år.

Vid 40km

Först vid 40km började benen bli tunga på allvar och jag fick plocka fram lite pannben. Dock bara lite för det var ju inte långt kvar och humöret var fortfarande på topp medan jag peppade lite löpare som hade det tufft mot slutet.

Målet närmade sig och det gick upp för mig att det här måste varit en av mina bästa maror. Jag sprang kontrollerat och jämnt hela vägen och för första gången på ett marathon kunde jag njuta av löpningen hela vägen. Sista 10km brukar annars vara ett inbördeskrig mellan huvud och kropp men inte idag. Idag blev det precis som jag hade planerat och detta måste vara min snyggaste mara!

Piggast i målet!

Jag kom in med ett skutt på tiden 3:24 och min klubbkompis kom strax efter på 3:27 vilket gladde mig. Han fick bryta av värmen förra året men idag tog han revansch, det var också hans första marathon och även distansrekord då han aldrig sprungit så långt förut. Min andra vän som fick kramp lyckades hålla ihop även om det inte blev sub 3:30 som var hans högt uppsatta mål. Det blev dock pers med 8min om jag inte har helt fel så vi var alla nöjda med vårt lopp! Tack för idag killar! Det här får vi göra om men imorgon vilar vi! ;)

Vilken dag!

Fritiden och framförallt helgerna har blivit extra viktiga nu sedan jag har blivit pappa. Jag jobbar full tid och vill verkligen få så mycket tid med Noah som möjligt när jag är ledig. Både blogg och träning blir lidande vilket ni säkert märker då inläggen inte duggar så tätt längre. Hoppas ni hänger med här ändå!

Idag hade vi en trevlig familjedag som började med tidigt kosläpp som Noah älskade. Han satt på mina axlar när korna släpptes ut och pratade högt om allt han såg. Det går riktigt bra för honom och han pratar svenska för fullt och förstår allt vi säger. Vi har börjat pratat engelska då och då för att han inte ska förstå vissa saker, han är verkligen en svamp när det gäller att lära sig saker.....bra som dåliga ;)

Efter kosläppet åkte vi iväg till en te-ceremoni där han charmade alla. Jag tror inte Noah har druckit te innan men han ville prova och sedan var han fast och drack flera små koppar som egentligen var mammas. Det här med te är verkligen en vetenskap och idag lärde vi oss lite nytt förutom det vi redan lärt oss från Kina.

Sedan gjorde vi kalligrafi där det var viktigt att hålla penseln på rätt sätt. Noah blev fast även här och det hela slutade med Svarta Havet eller "åskväder inkommande" som en god vän kallade det."Pappret" vi gjorde kalligrafin på var väldigt "smart" för man behövde bara använda vatten på penseln så blev pappret svart vilket gjorde att Noah kunde spilla bäst han ville. När man sedan torkade bort vattnet blev pappret som nytt igen och man kunde börja om. Vi slapp också tvätta kläder och händer efteråt vilket var väldigt smidigt!

Vi köpte hem ett kalligrafi-kit så att Noah kan fortsätta här hemma. Han är ännu för liten för att förstå allt men jag tror detta kan intressera honom längre fram och även mamma och pappa kan ju öva lite.

Förmiddagen avslutades med en lunch på första parkett innan vi fortsatte med eftermiddagens äventyr där det blev plantskola och plantering av nya bärbuskar. Nu blir det laddning för maraton och om 11 timmar åker jag över bron i bakgrunden för att festa loss i Köpenhamn! Klackarna i taket!!!

Marathon på gång!

Jag har inte så mycket tid för min lilla blogg just nu men jag tränar på för fullt. I slutet på förra veckan kunde jag heller låta bli att anmäla mig till Köpenhamn Marathon nu på söndag. Jag är inte i toppform men jag kan springa hyffsat för att fixa ett maraton på sub 3:30 utan att slita för mycket på mig. Köpenhamn Marathon vill jag verkligen inte missa och jag har fina minnen från förra året även om loppet inte gick som jag ville.

Ett skutt vid 38km från förra året!

Sub 3:30 är målet och jag kommer springa ihop med en vän som har detta som mål. Kanske kan jag hjälpa till lite när det blir tufft mot slutet och det hade varit grymt kul om vi båda hade fixat 3:30. Själv är jag inte i toppform och jag vet fortfarande inte vad som felar mig men händer inget oväntat ska det gå att fixa sub 3:30 utan att bränna ut mig.

Laddningen blir också lite annorlunda mot andra maror och i söndags testade jag springa 3 mil under tänkt maratempo för att testa formen. Helt fel enligt skolboken men jag ser mer denna och förra veckan som två mängdveckor där maran kommer bli ett fint långpass med full service och grym publik. Formen för sub 3:30 var det heller inget fel på och jag borde kunna trumma på ytterligare 12km utan större problem. Sen kan ju allt hända under en mara så inget är ju säkert...

Ikväll sprang jag också premiär på bana med klubben där jag och min klubbkompis fick till fina 8 x 800. Vi snittade dom på på 3:37min/km och sista blev min snabbaste på 3:23min/km vilket satt fint! Detta brukar jag heller inte göra samma vecka som jag ska springa maraton men det känns som jag har koll och det är skönt att få röra på benen nu när det fina vädret äntligen är här. Nu väntar bara ett lugnt löppass på torsdag innan det ska laddas för söndagens fest i Köpenhamn! Yey!!

Blickar framåt

Då blickar jag framåt med siktet inställt på Malmömilen där jag hoppas kunna hitta den lätta känslan igen. Även om det gick bra i lördags så är inte kroppen 100% och jag lämnade dom sista proverna i början på veckan för att försöka få klarhet i vad som felar. Mitt "system" verkar ha flippat ut och min läkare tror att jag kan ha fått en parasit i Kina eftersom det kommit smygande under lång tid. Det känns läskigt men kan kanske stämma då jag verkar ha problem att tillgodogöra mig det jag äter. Jag har också en tid för återbesök hos min neurolog i början av juni men jag tror inte detta har med min ms att göra.

Annars intervallar jag vidare så gott det går och igår körde jag intervaller så jag höll på att få värmeslag i det fina vädret. Temperaturen översteg 20 grader när jag sprang 3x (6min-4min-2min) med vila på 90sek-60sek-45-sek. Det blev ett ganska tufft pass som totalt ger 36min intervalltid med bra tempo. Känslan var som den varit sista tiden men jag hoppas det ska släppa snart!

Toughest

Toughest blev verkligen något av det roligaste jag ställt upp i och det är dom roligaste 8km jag sprungit någon gång! Jag startade i grupp 4 av 31 och gjorde ett ryck i starten för att slippa trängsel vid hindren. En taktik som funkade bra även om jag kom ifatt grupperna före mig efter en stund. Mitt största orosmoment var Monkey-Bars/armgång då det skulle bli straffrunda på någon minut ifall jag hade ramlat ner. Jag tog mig över och sedan var det bara att kriga sig igenom resten av loppet. Mitt mål att slå vinnaren av Gladiatorerna lyckades jag inte med men jag kom på en fin 30:e plats av dom 1200 anmälda med tiden 36:41. Något jag är riktigt stolt över!

Här kan ni se mitt lopp komprimerat till 10min....

Imorgon blir det åka av!

Foto: Min mamma

Det tog lite extra på benen efter halvmaran med Noah förra helgen men inte så mycket som jag förväntat mig. Jag har i veckan kört ett fint backpass i skogen och ett intervallpass på 12x400m men bra känsla. Ryggen håller sig fortfarande bra och jag känner mig laddad inför morgondagens häftiga utmaning som kanske kommer bli något av det roligaste jag ställt upp i.

Jag trodde inte Toughest skulle bli så stort som det nu är med sina 1200 anmälda som ska ta sig igenom nordens tuffaste hinderbana på 8km. Vi kommer släppas ut i 29 olika startgrupper och jag är i grupp 4:a med start 13:21. Jag kommer verkligen ge järnet imorgon för att ge det här kroppen en riktigt omgång. Målsättningar är svårt att sätta upp men jag har ändå satt upp ett litet mål. Vinnaren av Gladiatorerna ska tydligen ställa upp och det hade varit riktigt kul att kunna slå honom och ta lite revansch för att jag inte tog mig vidare i uttagningen förra året. Tyvärr har inte styrketräningen varit den bästa sista månaden men jag tror det kan kompenseras av att löpningen ändå gått helt ok. 8km är trots allt en bit att springa och jag är inte säker på att man behöver så mycket styrka i överkroppen för den här hinderbanan. Jag tror mer på uthållighet och känner på mig att den här banan kommer passa mig riktigt bra!

Lisa kom också med den roliga idén att sätta en kamera på huvudet så fungerar allt kommer ni kunna se mitt lopp från första parkett i nästa inlägg. Ha en bra helg så ses vi på andra sidan vallgraven, isbadet, tångbadet och mycket annat!!!