20 sep. 2009

20/9 Lite sliten

Det känns lite som att jag festat i 3 dagar efter gårdagens urladdning. Jag tog också min bromsmedicin efter loppet igår och det var nog inte så lyckat när kroppen var körd i botten. Sov konstigt hela natten, kroppen ville sova men gick på högvarv ändå, jobbig känsla. Det har dock blivit bättre under dagen. Har varit inne och ätit en god brunch på Retro i stora staden. Sedan har det blivit rodelläge i solstolen ute på trädäcket, börjar så smått bli människa igen nu. Humöret har det dock inte varit något fel på. Jag är så förbannat nöjd med gårdagen och även om jag känner mig mörbultad så har jag inte ont någonstans vilket också glädjer mig.

Lite mer om loppet.......



Förra året startade jag längst bak i fältet men detta året siktade jag ju lite högre så jag ställde mig i mitten. Starten gick och som vanligt skulle alla vara först och drog på ordentligt. Själv så höll jag mig ganska lugn den första kilometern innan jag började växla upp. Min arbetspuls på en halvmara brukar vara ca 165-168 men den var jag inte uppe i än så jag började gasa på och kroppen sa bara , ja ja JAA!!! Jag la mig på ett 4:10 tempo och började dra om lite folk, loppet började sprida ut sig och jag kom in i ett skönt flyt. Jag tänkte på Staffans tips om att fokusera på andningen och steget och det kändes underbart. Fortfarande så var jag inte uppe i rätt puls, låg på 162 och ökade lite till så jag kom upp på 165. Nu var jag nere på ett 4:00 tempo och det gick riktigt lätt och skönt.



Nu fick jag en underbar känsla i kroppen. Sprang om ännu mer löpare till skön musik i iPoden. Jag sprang och smålog och fick rysningar längs ryggraden för det var bara så skönt. Flytet fortsatte och första milen avverkades på 42:50. Nu började benen bli lite trötta så jag beslöt mig för att ändra löpstilen lite. Under ca 1km började jag rulla mer över foten och gjorde hälisättningar. Detta var riktigt lyckat för när jag tog vid min riktiga löpstil igen så var mina muskler tillbaka med ny energi. Drog i mig en Squeezy och fortsatte springa förbi folk. Nu sprang jag helt ensam under någon kilometer i ett bekvämt 4:30 tempo.


Vem där?

Efter ett tag hörde jag ett flåsade i ryggen. Det var en spanjor som kom springande på lätta ben. Han öste förbi mig lätt och jag fattade ingenting. Det hade börjat bli lite jobbigt för mig vid det här laget men tanken slog mig att om jag skulle ta och hänga på den här killen så skulle jag kunna få till en riktigt bra tid. Växlade upp igen och nu låg jag på 170 i puls vilket var lite högt för mig. Jag lyckades ändå hänga på honom fram till 19,5km och då tog det stop. Det fanns inget mer i kroppen och jag ville bara stanna. Jag kom ner på ett 5:30 tempo under några hundra meter och var helt slut.

Jag försökte peppa mig själv och började heja på folk från 5km loppet som jag sprang förbi bara för att inte tänka på hur slut jag var. Sedan fick jag syn på skylten där det stod att det var 1km kvar. Vet inte vad som hände men jag såg att jag fortfarande hade chans på en bra tid och öste på i ett 4:20 tempo igen. Det var som att springa i eld men nu jäklar skulle jag i mål. Metallicas "Bleeding Me" tillsammans med San Franciscos symfoniorkester öste på i iPoden och den passade perfekt för mig just då. Med horn i pannan fick jag syn på spanjoren igen och ställde in siktet på honom. Jag ska bara förbi honom innan målet kommer, det är det enda som betyder något nu tänkte jag. Jag kom ifatt och gick i mål 7 sekunder före honom och det var bara så skönt.



Tiden blev som sagt 1:33:08 och det var bara 12 löpare av dom 141 som kom före mig. Det stod igår att jag kom på en 12:plats men någon måste sprungit om mig i natt för idag står det 13:e.

Idag är det exakt 6 veckor till starten i New York. Detta betyder att jag har ytterliggare 6 veckor att vässa formen tills dess. Det börjar kännas att 3:30 skulle kunna vara möjligt :)

15 kommentarer:

Anna sa...

3.30 är väl ett högst verkligt och inte alls osannolikt mål. Så som du springer och som din form är nu kommer du kamma hem storkovan i NYC marathon. Härlig känsla det där, lite som att känna sig oövervinnerlig.

Pernilla Hult sa...

Konstigt vore det väl om det inte kändes i kroppen idag?! Du har ju sprungit "hur långt som helst" "hur fort som helst"..

Daniel sa...

Anna - Den där känslan är underbar :) Jag har ju satt 3:30 som mål i NY. Har också seedat in mig i den startgruppen så siktet har hela tiden varit inställt på 3:30 men jag är nöjd om jag fixar sub 4:00.

Bumbi - Ja, jag hade nog varit orolig om det inte kändes i kroppen idag ;). Jag tar det som ett kvitto på att jag gav allt igår :)

Anna (Orka mera) sa...

Klart du fixar 3:30! Jag sprang på 3:29 och då är min halvmaratid ändå 4,5 minut sämre än din! Så bryter du inte foten så lär du ha 3:30 som i en liten ask :)

Daniel sa...

Det där låter betryggande Anna! :)

3:29!! Du är grym!! :)

Tobias sa...

Härlig beskrivning av loppet! Bra sprunget! Har aldrig sprungit N.Y men tror helt klart du har möjlighet att gå under 3:30!

Daniel sa...

Tack Tobias! Låter bra att du också tror det kan vara möjligt :) Jag har hört att det ska vara en hyffsat lättsprungen mara plus att dom 2 miljoner åskådarna ska var fantastiska på att heja fram en. :)

Trail.st sa...

Härlig läsning, du verkar ha ett jävlar anamma utöver det vanliga, önskar jag orkade ta i så där när det började ta imot. La till dig på min blogglista...

Daniel sa...

Piratfarsan - Ja, jag är nog ganska envis om jag har ett mål jag jobbar mot, annars är jag ganska bekväm av mig ;)
Jag lägger till dig här också. Har varit inne och smygläst lite på din trevliga blogg några gånger. ;)

Petra sa...

Gud vad roligt att läsa! Gläder mig åt att du persat så som du jobbat med tokintervaller och annat - du förtjänar det verkligen! Superbra jobbat!!

Daniel sa...

Tack Petra! Ja, det känns verkligen som att jag får utdelning av all träning. Har ju satsat mycket på kvalitet och inte kvantitet på senaste tiden. Hoppas kroppen håller hela vägen nu bara.....peppar peppar ;)

Staffan sa...

Håller med övriga, grattis till en finfin prestation - kul att läsa om ditt lopp, riktigt bra!! Du verkar vara stark rent mentalt och det är enorm fördel på maran. Jag fixade ju 3:23 i Stockholm Marathon i våras men det var ju en liten besvikelse eftersom jag passerade halvvägs pigg på 1:35 och siktade nedåt 3:15 men orkade inte hålla i det. 3:30 grejar du!!! Kör så det ryker!!

Daniel sa...

Tack Staffan! Jag kör på så det visslar! Förstår att psyket måste spela stor roll på en mara. Jag försöker jobba mycket med huvudet när jag springer. Känns som man kan hämta en hel del där. Kroppen klarar mer än vad hjärnan tror ;)

Joel R sa...

Skitbra berättat! Jag känner mig peppad inför kvällens pass efter den läsningen! Håller med ovanstående om att du har ett fantastiskt driv, dessutom verkar du känna din kropp väldigt bra. Häftigt att känna att det bara är att ösa på mer bara för att pulsen råkar ligga några slag "för lågt"

Jag håller tummarna för 3.30! Tror att situationen i sig kommer att peppa!

Daniel sa...

Roligt att höra Joel! Huvudet är ibland största motståndaren ;) Det är en av sakerna som jag tycker är så fantastiskt med löpningen. Man klarar så mycket mer än vad man tror. Huvudet ska bara fatta det också :)

Hoppas kvällens pass blev bra och tack för att du håller tummarna!