24 apr. 2010

24/4 Sjukhus och långpass

Jag skrev innan i veckan att jag hade problem med mina mediciner, det blev inte bättre och jag har dom senaste nätterna vaknat våt som om någon hällt en spann vatten över mig. Har också känt mig lite som i en bubbla under dagtid, nu är jag dock inte säker på att det är just medicinen men det ligger nära till hands.

I fredags försökte jag utreda det med mitt sjukhus men tyvärr så är det inte världens bästa ställe om man har ms. Det är ett litet sjukhus med begränsade resurser där jag går till en stroke och reuma-mottagning. Ringde dit i fredags för att höra mig för lite men då fanns där ingen som kunde något om ms, fick ett nummer till en annan sköterska men där sa svararen att hon gått för dagen.

Detta är inte första gången jag har problem med mitt sjukhus och jag har varit riktigt irriterad över hur dom behandlade mig i början av sjukdomen. Fick min diagnos över ett samtal i mobilen där läkaren sa att de sista proverna hade kommit in och det var ingen tvekan att det var ms jag hade. En sköterska skulle kontakta mig och jag skulle för börja med sprutor. Efter 1 månad hade ingen kontaktat mig så jag började ringa runt för att få börja min medicinering, det blev många turer hit och dit och jag var duktigt förbannad.

Skrev en egenremiss till ett annat sjukhus och fick komma dit efter 6 månader. träffade en ny neurolog och fick en tid till en ms-sköterska som bara hade hand om patienter som stod på just min medicin. Detta kändes toppen men jag hann aldrig träffa henne innan dom började med nedskärningar. Resultatet blev att jag hamnade på mitt gamla sjukhus igen. Får se på måndag om där finns någon som kan det här med ms och kan svara på mina frågor om biverkningar.....

Laddad för långpass!

Idag blev det dock ett långpass, gav mig ut och var beredd på att bryta passet om det inte kändes bra med tanke på hur det varit senaste tiden. Sprang ut medan solen gick ned med reflexväst på ifall jag inte skulle hinna tillbaka före skymningen.

Det var riktigt gott att springa i solnedgången idag!

Till min stora lycka funkade kroppen kanon idag. Körde 28km medelhårt med ett snittempo på 4:19, kroppen överraskade mig verkligen. Kände mig äckligt pigg och stark vilket gjorde mig grymt motiverad. Det är fortfarande krut i mig trots allt, detta passet var precis vad jag behövde efter några jobbiga dagar....

Dagens tider:

18 kommentarer:

Joel R sa...

Fan vad jag blir förbannad när jag hör sånt här. Ingen ska behöva få ett sådant besked på telefon och sedan hänga i luften i en månad. Skandal är ett blekt ord.

Hoppas att du får bra besked på måndag.

Riktigt fint pass där, 4,19 i nästan tre mil och det är medelhårt. Vad är det för snittempo på maran för att nå ditt mål?

Börjar fundera på att gå ut hårt som attan nästa lördag och se hur långt det håller.

Pernilla Hult sa...

Nu skäms jag igen, över sjukvården som jag är en del av! Stå på Dig, var obekväm, var en riktigt tjatnisse... Ge dem vad de tål!

Hoppas det går bra på måndag och fram till dess hoppas jag att Du och lilla frugan får en bra helg!

Anna sa...

Oj vad arg jag hade blivit. Det är inte okej att bli behandlad på det viset. Har man inte huvudet fullt med tankar ändå för att behöva ta tag i sådana här saker. Så oförskämt. Ibland undrar jag hur dessa icke vinstdrivande instutitionerna har det vid möte med de individer som söker hjälp. Tyvärr finner man samma problem inom mitt jobb. Bra jobbat som vanligt med långpasset.

anneliten sa...

Fattar jag rätt? Har du alltså ingen speciell läkare/sköterska med specialistkompetens som behandlar dig och som du kan kontakta när som det behövs? Låter ju helt knäppt i så fall.

Fantastiskt bra sprunget!

Sofie RW sa...

Ja man blir ju förbannad för mindre. Det ska vara en väldigt stark person för att klara av en sådan situation som det du varit/ är med om. Hoppas att ni får på klarhet bieffekterna snarast möjligt!

Daniel sa...

Joel - Du låter laddad inför lördag!! Härligt!
Snittempo för sub 3:15 på maran är minst 4:35 så jag tror jag ska kunna fixa det.
Vi får höras i veckan!

Pernilla - Jag tror det är det här med pengar och brist på resurser som gör att det blir såhär ibland.
På andra sjukhus tar dom ju även in anhöriga för information och annat vid en diagnos men här gör man nog inte mycket. Kanske är det bättre när man får en diagnos idag?

Anna - Jag var inte så arg just när jag fick min diagnos för jag trodde att det var så här det gick till. Nu i efterhand har jag fattat att så här brukar det inte gå till.

Anneliten - Jag har en sköterska och en behandlande neurolog som båda är bra men det är ju bra om jag kan få tag på dom när det behövs. Det är egentligen inte hela världen att jag inte fick tag på någon i fredags. Med tanke på hur det varit innan så har jag inte så hög tolerans när det gäller mitt sjukhus bara. Tycker det är dåligt när jag har ett nummer som är öppet 2 timmar om dagen där jag ska kunna ringa och fråga och när jag ringer dit så finns det ingen som kan något om sjukdomen.

Sofie - Det var lite därför jag började träna för jag insåg att här gällde det att se om sitt eget hus när vården är som den är. Vill inte påstå att ensam är stark men det känns så just nu.
Har också läst på en massa om min sjukdom så jag känner mig bra rustad och har koll på läget.
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk ;)

Miranda sa...

Shitt Daniel jag är så imponerad att jag.. jag vet inte. 4.19 i 3 mil! HERREGUUUD!!!! Shit det blir sub3 h på maran ju :D

Löpning & Livet sa...

Skrämmande hur illa du blivit behandlad/bemött! Man blir så ledsen över hur dåligt det faktiskt funderar..

Men grymt bra sprungit! Helt otroligt att du kan hålla sådana farter så länge! Ska du springa nån mara?

~●Helena Pettersson●~ sa...

Om jag minns rätt så har de sagt till mig att sånt som blir en stund efter sprutan/ på natten, men som går över nångång dagen efter är biverkningar efter sprutan.. Sitter det i längre så är det nog nåt annat. Men jag vet ju inte hur det är om man gjort fel med sprutan.
Det du beskriver låter som MSen.. Jag har mina perioder när jag dryper av svett på natten och har läst att det kan bli så av MSen. Bubblan känner jag verkligen igen!
Men det är ju bra om du får diskutera det med nån på sjukhuset, men jag har märkt att de vet inte allt de heller, ju mer man pluggar på själv desto bättre är det.
Jag har iaf ett bra sjukhus med ett team som hjälper mig fast alla inom sjukvården verkar ha för mycket att göra, men som sagt jag har ett bra team som gör så gott de kan för att hjälpa mig.
Det var jobbigast innan jag fick min diagnos...
Hoppas allt ordnar sig. :)
Kram

Anonym sa...

Det ær skønt att se att du trots motgångar ær i så fin form!

Mikael Bjørk sa...

Gøtt att se att du ær i så fin form trots bøket med medicin och sjukdom.

Daniel sa...

Miranda - Vi får väl se hur det går Tränar ju efter 3-timmarsprogrammet så man vet ju aldrig ;)

Andréa - Det är lite skrämmande men man har ju hört bra mycket värre historier inom vården. Tur man åndå mår ok så man håller sig borta från sjukhuset :)
Jag ska springa på Stockholm Marathon med sikte på sub 3:15, hade varit häftigt att fixa det :)

Helena - Skönt att höra att du är i goda händer.
Har funderat på om det kan vara ett MS-symptom, har hört att man kan ha lite problem med "termostaten". Svårt att veta vad som är vad, har ju inte haft min diagnos så lång tid.
Tack för att du berättade, det kanske inte behöver vara medicinerna trots allt? Får se vad dom säger när jag får tag på någon.
Kram!

Anonym - Jag är glad att formen håller i sig trots allt! :)

Mikael - Det är verkligen skönt och riktigt bra för huvudet med när det känns lite tufft. Kan man gå ut och springa nästan 3 mil utan problem så känns det som man är frisk! :)

Ingmarie sa...

För att orka vara sjuk måste man vara frisk. Det är skrämmande hur du blivit (och blir) behandlad! Kanske dax att kontakta PO? Och er lokal-tidning. Även om du inte tycker det är hela världen så kan det ju hjälpa andra som är i samma sits men inte är så starka som du.
Är grymt impad över ditt lågpass. Är du bara frisk till maran klarar du sub 3 LÄTT! Så snabbt sprang jag aldrig mina 3-timmars när jag sprang mina sub 2.40!

Staffan sa...

Kan bara instämma i övriga kommentarer appropå hur du fick din diagnos - bedrövligt dåligt!! Man hör ju tyvärr ganska ofta liknande historier och det är väl ett tecken på att sjukvården i det här landet inte längre håller den fina standard den en gång haft...

Du fortsätter imponera som vanligt på dina långpass, 4:19 är ju en..hrrmmph, ganska hygglig långpassfart...Vi lär ju synas redan på Strandvägen på första varvet på maran där du susar iväg i ytterfil, jag tror du kommer springa sub 3:05 om du springer 28km i 4:19-tempo nu...jag rullade jag runt 32km igår men i lite mer modest tempo, dock med 2x3km i 3:15-fart...se bloggen.

Joel R sa...

@ Staffan: Tar man sedan med att passet benämndes som "medelhårt" så är man inte mindre imponerad.

Daniel sa...

Ingmarie - När jag var på "krigsstigen" så skrev jag bla brev till sjukhusledningen. Jag tror dom vet att dom har sina brister och dom har sagt att dom ska bättra sig.
Sub 3 låter lite som fantasi i mina öron. Kan inte se mig hålla den farten under en hel mara, fast man vet ju aldrig. Jag kommer inte fega i Stockholm utan känns det bra kommer jag dra på :)

Staffan - Jag tror kunskapen håller hög nivå fortfarande men alla är så stressade att patienten många gånger glöms bort.
McMillan kalkylatorn säger att jag ska fixa maran runt 3:05 baserat på tiden jag satte på senaste halvmaran, jag tror inte själv det kan gå riktigt så fort men det är ju 6 veckors träning kvar så man vet aldrig.

Joel - Snittpulsen var 145bpm vilket jag ser som medelhårt för mig. På maran ska jag försöka ligga på 155bpm och se hur långt det håller.

Staffan sa...

155 för mig, då måste jag lulla runt maran i 5:45-tempo, i vanlig fart passerar jag 155 efter några hundratals meter bara, men puls är ju härligt individuellt... :)

Daniel sa...

Visst är det minst sagt individuellt ;), kan inte riktigt fatta att det skiljer så mycket mellan olika löpare...